En grubblare blir inte vis, bara trött
Det är sent och här ligger jag i min säng med genomblött hår och en massa tankar. Där av får jag inte någon ro att sova. Det är väldigt ensamt här, hela resten av huset har somnat för länge sedan. Varför är vissa människor såna grubblare? och varför föddes just jag med denna fruktansvärt frustrerande egenskap? När jag väl har börjat kan jag inte sluta, det tar upp all min tid och hela min hjärna.
Det brukar ofta vara någonting som utlöser det, något bra eller dåligt som har hänt tillexempel. Men på något mystiskt vänster lyckas jag allt vända det till något negativt i slutändan ändå. Jag kanske bara försöker hitta skäl till att ogilla mig själv? Jag vet inte. Ikväll lyder mina tankar såhär:
Jag förstår mig inte på hur vissa människor handlar och väljer sina ord när dom pratar? Det finns så många sätt att säga en sak på och det beror helt på hur man lägger fram det. Bemötandet du får tillbaka när du pratar med någon är helt beroende på hur du lägger fram det du vill prata om. Men ibland hjälper det inte hur bra man än lägger fram samtalet för responsen blir inte bra ändå. Det tror jag ofta beror på att dom tar fram en skyddsköld för att skydda sig själva eller att dom har bestämt sig innan för att vara otrevliga.
Festen fortsätter och stämningen är på topp ända tills vi är ett stort gäng som står i köket och hon kommer in. Jag tänkte då att jag skulle försöka prata med henne och iallafall rensa luften något. Så jag ber dom andra gå ut och börjar med att säga " du verkar vara en toppen tjej och jag är så trött på att vi har detta agget imellan oss hela tiden". Hon svarar "Jag skiter i det och jag skiter i dig". Jag får inte fram ett ljud innan hon tilllägger "Du behöver inte bli ledsen". Jag svarar henne genom att säga "Jag vill bara att det ska vara lungt mellan oss, så vi slipper denna dåliga stämningen". Hon svarar "Jag är inte sån som bryr mig om sånt, du och jag vi kommer aldrig bli vänner eller umgås. Jag vill inte ha dig i mitt liv".
Sedan så går hon och där står jag med skägget i brevlådan och bara glor rakt in i väggen. Jag känner tårarna är på vägen och dom kommer sakta men säkert. Nu i efterhand vet jag egentligen inte varför jag började gråta eller blev så ledsen? Jag tror mest att jag blev så otroligt chockad på hennes bemötande mit mig eftersom jag enbart försökte vara snäll mot henne.
Jag förstår väl också att man inte vill vara bästa vän med sitt X nya flickvän. Men man behöver inte bette sig som ett svin heller, speciellt inte eftersom jag inte har gjort henne någonting (förutom att jag är tillsammans med hennes X som gjorde slut för 3-4 år sedan). Vilket jag inte tycker är någon konkret anledning. Tänk om alla skulle göra så, ja då hade hela världen blivit galen!
Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta? Men jag har blockerat henne på facebook så jag slipper bli påmind om henne. För även fast vi inte är vänner där så såg jag ju ändå hennes uppdateringar som hon gjorde på våra gemensamma vänners sidor ibland. Så jag har en liten tankenöt att knäcka innan jag lär kunna somna.
Det värsta är att jag kan bli så arg på mig själv för att jag låter en människa som gör mig så mycket illa förstöra en hel natt för mig. Frustrerande!
Godnatt! "om livet ger dig citroner, gör då ett gott glas juice"
Det brukar ofta vara någonting som utlöser det, något bra eller dåligt som har hänt tillexempel. Men på något mystiskt vänster lyckas jag allt vända det till något negativt i slutändan ändå. Jag kanske bara försöker hitta skäl till att ogilla mig själv? Jag vet inte. Ikväll lyder mina tankar såhär:
Jag förstår mig inte på hur vissa människor handlar och väljer sina ord när dom pratar? Det finns så många sätt att säga en sak på och det beror helt på hur man lägger fram det. Bemötandet du får tillbaka när du pratar med någon är helt beroende på hur du lägger fram det du vill prata om. Men ibland hjälper det inte hur bra man än lägger fram samtalet för responsen blir inte bra ändå. Det tror jag ofta beror på att dom tar fram en skyddsköld för att skydda sig själva eller att dom har bestämt sig innan för att vara otrevliga.
Jag hade detta problemet igår. But I take it from the beginning! Jag har ju sedan 2 1/2 år tillbaka en pojkvän som har ett X som han var tillsammans med för ca 3-4 år sedan (jag vet inte säkert). Och självklart är det ingenting konstigt med det. Men hon och jag har iallafall kommit lite på kant med varandra eller snarare hon med mig. Hon har från första början varit jätte otrevlig mot mig, lagt elaka kommentarer/pikar, pratat skit osv... Olyckligt nog så är hennes mamma precis likadan mot mig och det råkar vara så att min pojkväns föräldrar umgås väldigt mycket med hennes föräldrar. Så igår träffade jag henne på 20 årsfesten och hon var jätte ledsen så naturligt frågade jag hur det var med henne och då får jag bara till svar med otrevlig röst "jag vill inte prata om det och speciellt inte med dig". Så jag släcker min cigarett och börjar gå innåt, då säger hon "jag menade inget så men jag vill verkligen inte prata med dig". Jag svara "okej" tillbaka och fortsätter gå.
Festen fortsätter och stämningen är på topp ända tills vi är ett stort gäng som står i köket och hon kommer in. Jag tänkte då att jag skulle försöka prata med henne och iallafall rensa luften något. Så jag ber dom andra gå ut och börjar med att säga " du verkar vara en toppen tjej och jag är så trött på att vi har detta agget imellan oss hela tiden". Hon svarar "Jag skiter i det och jag skiter i dig". Jag får inte fram ett ljud innan hon tilllägger "Du behöver inte bli ledsen". Jag svarar henne genom att säga "Jag vill bara att det ska vara lungt mellan oss, så vi slipper denna dåliga stämningen". Hon svarar "Jag är inte sån som bryr mig om sånt, du och jag vi kommer aldrig bli vänner eller umgås. Jag vill inte ha dig i mitt liv".
Sedan så går hon och där står jag med skägget i brevlådan och bara glor rakt in i väggen. Jag känner tårarna är på vägen och dom kommer sakta men säkert. Nu i efterhand vet jag egentligen inte varför jag började gråta eller blev så ledsen? Jag tror mest att jag blev så otroligt chockad på hennes bemötande mit mig eftersom jag enbart försökte vara snäll mot henne.
Jag förstår väl också att man inte vill vara bästa vän med sitt X nya flickvän. Men man behöver inte bette sig som ett svin heller, speciellt inte eftersom jag inte har gjort henne någonting (förutom att jag är tillsammans med hennes X som gjorde slut för 3-4 år sedan). Vilket jag inte tycker är någon konkret anledning. Tänk om alla skulle göra så, ja då hade hela världen blivit galen!
Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta? Men jag har blockerat henne på facebook så jag slipper bli påmind om henne. För även fast vi inte är vänner där så såg jag ju ändå hennes uppdateringar som hon gjorde på våra gemensamma vänners sidor ibland. Så jag har en liten tankenöt att knäcka innan jag lär kunna somna.
Det värsta är att jag kan bli så arg på mig själv för att jag låter en människa som gör mig så mycket illa förstöra en hel natt för mig. Frustrerande!
Godnatt! "om livet ger dig citroner, gör då ett gott glas juice"
