Lalle

Godmorgon i regnrusket! Jag sitter just nu med en kopp kaffe och tittar på nyhetsmorgon. Jag vaknade precis upp efter en helt underbar helg fullspäckad med god mat, presenter och härliga människor. tack för jag är omgiven av så mycket kärlek.

En vända på gymmet och en solig höstprommenad med härlig musik i lurarna har fått bli mina aktiviteter idag. Nu sitter jag mätt i magen i soffan och njuter utav min sista dag som tonåring. Jajamensan i morgon är dagen med stort D, då blir jag "vuxen" och 20 åring! Det känns både spännande och skrämmande. Samtidigt som jag inte riktigt kan förstå att dagen är här, jag trodde man skulle känna sig mer vuxen, mer redo liksom. Men hela tjusningen med livet är väl att man inte ska vara redo!

Peace!

Det är klarblå himlen och skinande sol utanför fönstret. Jag har nästan precis stigit upp och sitter just nu och myser med frukosten till nyhetsmorgon. Vilken härlig känsla! Jag hoppas verkligen att detta håller i sig för då lär det bli en underbar höstdag.

Mysfilten om mig i soffan framför tv med familjen. Jag har percis tryckt i mig hur mycket gott som helst! Känner mig lite svullen men det gör mig ingenting just idag. Idag orkar jag inte bry mig om någonting.

Ja jag lyckades få med honom ut på en 90 minuters morgon prommenad innan frukost. Hur skönt som helst. Vi gick 45 minuter bara rakt ut i ingenstans sedan och sedan vände vi och gick tillbaka. Jag måste säga att det är helt underbart att vara ute och gå nu när hösten smyger sig på. Luften är så frisk och vart man än tittar så exploderar det med färger.
Jag har alltid haft en förkärlek för att motionera i naturen, det blir ett sätt att rensa tankarna. Funderar och vända och virda och när man sedan är klar så är problemet man haft löst. Idag kom jag tillexempel på vad pappsen ska få i julklapp. Så nu kan jag bocka av det från to do listan. SKÖNT!
Så nu väntar jag på att mitt hår ska torka efter duschen och frukosten ska sjunka lite i magen samtidigt som jag tittar på hela Sverige bakar där det bakas bröd.
Peace!

Hur ska jag orka finnas där för alla andra när det känns som om jag inte ens finns för mig själv. Jag reder inte ens ut att stötta mig själv till att orka med livet. Hur blir det då möjligt att hjälpa en vän upp som falligt?
Jo det är det som kallas vänskap! Trots att jag har det jobbigt just nu så finns det alltid kraft till att strö lite kärlek över en vän som behöver det. Ingen av mina vänner förväntar sig någonting utav mig eftersom jag själv försöker hålla mig över vatten ytan på livets botten. Just därför blir responsen så positiv.
Jag får för mig att dom känner sig speciella, kanske till och med utvalda. Men det är även bra för mig eftersom jag då ser tydligt vilka mina äkta vänner är eftersom det bara är dom som kan framkalla den dolda styrkan.
Det känns verkligen som att jag är handikappad och svårast är det när ingen förstår. Det spelar ingen roll hur bra du än försöker förklara för att låter ändå bara som rapparkalja i mottagarens öron. Tro mig jag har försökt. Inte ens mig pojkvän förstår sig på mig ibland eller snarare rätt ofta. Det känns då som om jag är ensamast på jorden.
Det är omöjligt för en människa som inte fallit att förstå hur det känns. Så när någon främmande trycker orden "jag vet hur det känns" är det mer som ett hån! Ingen som inte varit här kan förstå hur jobbigt det verkligen är.
Att krisa såhär som jag gör just nu är det värska jag någonsin varit med om. Ibland är det ett 24/7 jobb att bara orka med att finnas kvar. andas och leva!
Peace

Vad är tanken med att vara perfekt? finns det verkligen perfektion eller är det eller utryck för en typ av längtan? Jag tror vi alla ser olika på vad någonting perfekt är. men hur kommer det säg då att tillexempel Angelina Jolie är perfekt i mångas ögon? eller är hon verkligen det? Hon med flera kanske mer är en spännande människor som lockar till sig våra ögon. Jag vet faktiskt inte. Det är som om vi drar oss till människor som sticker ut och inte är som alla andra, som gör extrema saker eller har ett annorlunda utseende. En intressant person med andra ord. Är det de som skapar perfektionen att en människa är intressant eller är det att just denna person faller in i våran byggmal om hur en människa ska se ut? Men är det bara utsidan som stämplar en människa som perfekt? Kan en person bete sig hur som helst och fortarande vara perfekt? Själv anser jag att mycket ligger på insidan. En person som man känner sig dragen till p.g.a av utsidan blir med tiden inte så tilltalande längre om insidan inte följer den mal vi satt upp. Samma sak gäller på andra håller, en människa med en perfekt insida blir oftast mer atracktiv på utsidan när man lärt känna personen. Men det är nog inte bara det som spelar in. Det finns oftast någonting att klaga på, hur personen går, pratar och andas. Ja listan kan göras lång. Vi har blivit förblinade av alla små detaljer itället för att se hel helhen. Vi använder även detta system när vi väljer våra vänner. Ja tro det eller ej men utsidan är viktig där med. Vi vill gärna umgås och röra oss ring människor som befinner sig i samma skala som sig själv, både utseendemässigt och personligt. Jag och mina vänner better oss lika dant vi tycker för det mesta om samma stil, har samma värderingar och framhäver gärna vårat utseende. Men varför är det så viktigt? Jo för att bli respekterad och lyckas. Det låter fånigt men så är det. Bara se till sig själv och vilka du ser upp till och respekterar.
Peace

Varje sekund blir en ny del av ditt liv, varje andetag och varje steg. Du bestämmer själv vart just dina steg ska föra dig. Frammåt eller bakåt.. Just nu går mina steg tillbaka, eller så står jag och stampar. Det känns inte riktigt som att jag kan hitta greppet för att kunna på fäste igen. Jag irrar omkring i en främmande värld utan varken karta eller mål.