Publicerad 2013-02-19 10:29:42 i Svarta ögon,
Bakfulle ångesten sitter fortfarande i och jag känner hur jag helst av allt bara vill gräva ner mig i ett hål i marken. Jag förstår inte hur saker och ting kan bli så fel. Hur kan man med lite alkohol i kroppen kan gå rakt emot sina egna principer, och låta efter klokheten tala.
Det var länge sedan det var så illa som i lördags. Det var inte jag som styrde. jag bara handlade på impuls. Jag mådde fint hela kvällen, men jag gjorde dom mest idiotiska misstag. Jag gick från den ena killen till den andra. Min kompis sa välkommen tillbaka till fjortistiden. Han har nog en poäng i det... Så det blev en del förlåt sms dagen efter...
Publicerad 2013-02-16 09:54:57 i Kvällstankar,
Godmorgon, inatt har det inte blivit mycket sömn för min del. Räknade ihop det till 4 timmar, bara hälften så mycket som jag brukar sova. Så idag är man inte kaxig direkt. Jag känner mig mer död en levande. Trots att jag redan dragit i mig 3 koppar kaffe och en ordentlig frukost. Hur ska denna dagen sluta?
Det är så typiskt att det blir såhär när man måste vara pigg. Kanske därför jag inte kunde sova för jag visste att jag behövde min sömn, brukar det inte vara så? När man måste sova, kan man inte. När man inte får sova då kan man knappt hålla ögonen öppna.
Jag har känt mig haft panik slagen hela natten, somnat och vaknat osv.. varit hungrig och törstig, behövt gå på toa om vartannat.. En riktig helvetes natt!
Jag hoppas verkligen att jag lyckas komma till ro någon timme idag på dagen så jag kan samla lite krafts tills ikväll. Då planerna var att slå klackarna i taket med massa härligt folk och bubblande alkohol! Det är ingenting jag vill missa.
Nu väntar en ytterliggare en kopp med varmt kaffe!
Publicerad 2013-01-02 16:52:17 i Allmänt,
Nytt år, nya möjlighet och ny mig. Det är väl så man brukar säga. Idag hade jag tänkt komma tillbaka till mina gamla rutiner nu efter allt festende och god mat! Men givetvis kunde jag inte sova inatt utan låg och vände och vred mig till halv 4 på morgonen.
Men trots det steg jag upp vid klockan 10 och startade dagen med en talrik fil och hallon, ett knäckebröd med lätt keso, ett äpple, kaffe och ett glas vatten. Hur gott som helst! Sedan bar det av ner till gymmet för 30 minuters på löp bandet med hastighet 11.00 och efter det ca 60 minuters mag och rygg pass. Så nu värker kroppen gott. Ja som ni förstår så har jag efter det legat helt utslagen.
Love!
Publicerad 2012-11-11 16:11:20 i Allmänt,
Stämplen sitter kvar på handleden och hela min kropp värker. Så blir det när man väljer att svira på dansgolvet. Dagen efter har varit en ren plåga men ändå är mina munngipor riktade mot taket!
Publicerad 2012-10-15 09:06:23 i Allmänt,
Godmorgon i regnrusket! Jag sitter just nu med en kopp kaffe och tittar på nyhetsmorgon. Jag vaknade precis upp efter en helt underbar helg fullspäckad med god mat, presenter och härliga människor. tack för jag är omgiven av så mycket kärlek.
Publicerad 2012-10-09 17:20:30 i Allmänt,
En vända på gymmet och en solig höstprommenad med härlig musik i lurarna har fått bli mina aktiviteter idag. Nu sitter jag mätt i magen i soffan och njuter utav min sista dag som tonåring. Jajamensan i morgon är dagen med stort D, då blir jag "vuxen" och 20 åring! Det känns både spännande och skrämmande. Samtidigt som jag inte riktigt kan förstå att dagen är här, jag trodde man skulle känna sig mer vuxen, mer redo liksom. Men hela tjusningen med livet är väl att man inte ska vara redo!
Peace!
Publicerad 2012-10-08 07:54:49 i Allmänt,
Det är klarblå himlen och skinande sol utanför fönstret. Jag har nästan precis stigit upp och sitter just nu och myser med frukosten till nyhetsmorgon. Vilken härlig känsla! Jag hoppas verkligen att detta håller i sig för då lär det bli en underbar höstdag.
Publicerad 2012-10-07 19:35:03 i Allmänt,
Mysfilten om mig i soffan framför tv med familjen. Jag har percis tryckt i mig hur mycket gott som helst! Känner mig lite svullen men det gör mig ingenting just idag. Idag orkar jag inte bry mig om någonting.
Publicerad 2012-10-05 10:59:58 i Allmänt,
Ja jag lyckades få med honom ut på en 90 minuters morgon prommenad innan frukost. Hur skönt som helst. Vi gick 45 minuter bara rakt ut i ingenstans sedan och sedan vände vi och gick tillbaka. Jag måste säga att det är helt underbart att vara ute och gå nu när hösten smyger sig på. Luften är så frisk och vart man än tittar så exploderar det med färger.
Jag har alltid haft en förkärlek för att motionera i naturen, det blir ett sätt att rensa tankarna. Funderar och vända och virda och när man sedan är klar så är problemet man haft löst. Idag kom jag tillexempel på vad pappsen ska få i julklapp. Så nu kan jag bocka av det från to do listan. SKÖNT!
Så nu väntar jag på att mitt hår ska torka efter duschen och frukosten ska sjunka lite i magen samtidigt som jag tittar på hela Sverige bakar där det bakas bröd.
Peace!
Publicerad 2012-10-04 11:40:01 i Svarta ögon,
Hur ska jag orka finnas där för alla andra när det känns som om jag inte ens finns för mig själv. Jag reder inte ens ut att stötta mig själv till att orka med livet. Hur blir det då möjligt att hjälpa en vän upp som falligt?
Jo det är det som kallas vänskap! Trots att jag har det jobbigt just nu så finns det alltid kraft till att strö lite kärlek över en vän som behöver det. Ingen av mina vänner förväntar sig någonting utav mig eftersom jag själv försöker hålla mig över vatten ytan på livets botten. Just därför blir responsen så positiv.
Jag får för mig att dom känner sig speciella, kanske till och med utvalda. Men det är även bra för mig eftersom jag då ser tydligt vilka mina äkta vänner är eftersom det bara är dom som kan framkalla den dolda styrkan.
Det känns verkligen som att jag är handikappad och svårast är det när ingen förstår. Det spelar ingen roll hur bra du än försöker förklara för att låter ändå bara som rapparkalja i mottagarens öron. Tro mig jag har försökt. Inte ens mig pojkvän förstår sig på mig ibland eller snarare rätt ofta. Det känns då som om jag är ensamast på jorden.
Det är omöjligt för en människa som inte fallit att förstå hur det känns. Så när någon främmande trycker orden "jag vet hur det känns" är det mer som ett hån! Ingen som inte varit här kan förstå hur jobbigt det verkligen är.
Att krisa såhär som jag gör just nu är det värska jag någonsin varit med om. Ibland är det ett 24/7 jobb att bara orka med att finnas kvar. andas och leva!
Peace
Publicerad 2012-10-03 17:49:32 i Svarta ögon,
Vad är tanken med att vara perfekt? finns det verkligen perfektion eller är det eller utryck för en typ av längtan? Jag tror vi alla ser olika på vad någonting perfekt är. men hur kommer det säg då att tillexempel Angelina Jolie är perfekt i mångas ögon? eller är hon verkligen det? Hon med flera kanske mer är en spännande människor som lockar till sig våra ögon. Jag vet faktiskt inte. Det är som om vi drar oss till människor som sticker ut och inte är som alla andra, som gör extrema saker eller har ett annorlunda utseende. En intressant person med andra ord. Är det de som skapar perfektionen att en människa är intressant eller är det att just denna person faller in i våran byggmal om hur en människa ska se ut? Men är det bara utsidan som stämplar en människa som perfekt? Kan en person bete sig hur som helst och fortarande vara perfekt? Själv anser jag att mycket ligger på insidan. En person som man känner sig dragen till p.g.a av utsidan blir med tiden inte så tilltalande längre om insidan inte följer den mal vi satt upp. Samma sak gäller på andra håller, en människa med en perfekt insida blir oftast mer atracktiv på utsidan när man lärt känna personen. Men det är nog inte bara det som spelar in. Det finns oftast någonting att klaga på, hur personen går, pratar och andas. Ja listan kan göras lång. Vi har blivit förblinade av alla små detaljer itället för att se hel helhen. Vi använder även detta system när vi väljer våra vänner. Ja tro det eller ej men utsidan är viktig där med. Vi vill gärna umgås och röra oss ring människor som befinner sig i samma skala som sig själv, både utseendemässigt och personligt. Jag och mina vänner better oss lika dant vi tycker för det mesta om samma stil, har samma värderingar och framhäver gärna vårat utseende. Men varför är det så viktigt? Jo för att bli respekterad och lyckas. Det låter fånigt men så är det. Bara se till sig själv och vilka du ser upp till och respekterar.
Peace
Publicerad 2012-10-01 17:32:36 i Svarta ögon,
Varje sekund blir en ny del av ditt liv, varje andetag och varje steg. Du bestämmer själv vart just dina steg ska föra dig. Frammåt eller bakåt.. Just nu går mina steg tillbaka, eller så står jag och stampar. Det känns inte riktigt som att jag kan hitta greppet för att kunna på fäste igen. Jag irrar omkring i en främmande värld utan varken karta eller mål.
Publicerad 2012-09-28 17:27:10 i Svarta ögon,
Det är tur att mamma alltid ger med sig och kan inse att hon har fel. Hon är precis som Fanny, lika envis och tjurskallig. Går det inte hennes väg då får det inte gå någon annans heller. Har inte hon rätt är det omöjligt att någon annan kan ha det. Ja själva poängen är rätt uppenbar och det tar väldigt mycket kraft. Men som tur är går frustrationen i perioder ibland är det väldigt påtagligt och ibland märker jag inte av det. Det är som när man fyller en hink med vatten så småningom kommer den att bli full och rinna över. Något annat vore ju konstigt. Ändå ser ja både henne och min mamma som två otroligt fina personer som jag inte skulle klara mig utan. Det finns alltid två sidor av ett mynt och skulle man dela på det skulle det inte längre vara detsamma. Samma sak tror jag gäller er två. Trots att ni stund vis kan driva mig till vansinne så är det just percis det som gör er till dom ni är. Våra brister gör oss till människor!
Publicerad 2012-08-27 15:30:33 i Allmänt,
På med löparskorna nu kör vi milen på gymmet, efter det väntar fiskbullar och sallad! Tagga!
Publicerad 2012-08-24 10:13:00 i Allmänt,
Nu har jag inte skrivit av mig på länge, har behövt finna lite frid inom mig. Det har varit en skön och djup tid. Det är inte förrän man mår dåligt som man verkligen värdesätter att må bra. Det onda finns omkring mig ständigt, jag brukar orka stå emot men ibland faller jag dit. Då blir dagarna långa och mörka. Ofta tillbringar jag dom i sängen, ensam. Det känns bäst så, vill inte vara någon belastning.
Vad jag blir arg när ens vänner sluta bry sig om en när deras liv ordnar upp sig. Det är som om de bara behöver hjälp att städa upp när allting har rasat ihop. Jag hjälper gärna mina vänner men ibland känns det som om jag bara ger och ger utan att få någonting tillbaka. Eller så kanske jag får det, det är bara det att jag är förblindad utav det dåliga. Jag känner mig som en magnet när det gäller dåliga saker. Dom bara sugs till mig!
Jag är fruktansvärt trött idag, har sovit sämre än sämst och vill helst av allt bara lägga mig i sängen igen och dra täcket över huvudet. Men stället ligger jag här i soffan och tittar på ett gammalt avsnitt av Oskyldigt dömd. Jag borde kanske hämta ner min Mp3 och lyssna på ett par kapitell utav Höstoffer istället. Jag har blivit helt fast i Måns Kallentofts böcker på den senaste tiden. Men just nu känner jag mig helt enkelt för trött och omottiverad till att ens lyssna.
Det är som om mina öron inte orkar eller inte kan ta in ljudet. Det slutar ofta med att jag kommer in i egena tankar och när jag kommer tillbaka till verkligenheten har ljudboken spelat för döva öron en lång stund.
Publicerad 2012-06-02 10:08:31 i Svarta ögon,
Jag vaknade tidigt, tidiga morgon! Solen hade hunnit gå upp men inte mer än så. Jag låg kvar en stund i sängen och bara lyssnade på tystnaden som livet av ger när det känns meningslöst.
Min senaste målning har tittat på mig med horribel eay hela natten, jag borde ta bort mannen med mustaschen. Han fick bli en han med en kvinnans bitch blick. Trots det får han mig att inte känna mig ensam. Ensamheten är värst, det är då det mörka kommer och biter tag i mig. Jag vet att jag själv är min egen största fiende och så länge jag slåss med mig själv kan jag aldrig vinna slaget mot livet och besegra det mörka.
Vi måste vara två, mig och mig mot livet! Ensam är aldrig stark, ensam kan bara stå emot smärta och visa ett lyckat yttre men aldrig slå tillbaka. Eller stå upp för sig själv. Därför har jag dom senaste åren varit men dörrmatta för andra. Jag har låtit människor dränka mig med skit, dragit mig i smuttsen. Jag har bara stått och tagit emot för jag visste inget bättre.
Jag trodde alltid det var mitt fel, att jag inte förtjänade mer än skit. Ett tag tänkte jag att det är meningen att jag skulle gå igenom livet och må dåligt. Det var det ända jag visste eftersom det var så länge sedan som jag faktist mådde bra och trivdes i mitt liv. Kunna vakna på morgonen och känna mig lycklig och vilja leva.
Tillslut visste jag inte hur jag mådde och det var bra eller dåligt.. Jag kunde inte känna skillanden eftersom det aldrig fanns några bra dagar utan bara riktigt hemska och mindre hemska dagar. Men mitt svar om någon frågade var alltid "jo det är bra". Jag ville inte att någon skulle se hur det egentligen var för då ställdes jag själv naken framför sanningen.
Det viktigaste är ju hur andra ser mig? eller? Det är inte accepterat att må dåligt eller göra fel. Du ska leva för att vissa den bästa delen av dig själv för andra.. vad spelar det för roll och om gråter hela kvällarna ensam i din säng så länge ingen annan ser det? eller?
Om ditt sanna jag inte duger för din omgivning förväntas det att du snarast byter ut det mot ett mer passande jag. Hänger din garderob inte med i modet måste du genast byta ut allt som strider mot tränderna om du vill ha dina kompisar kvar.
Det är inte längre okej att bara vara människa, du måste vara en superhero! Hur länge orkar du det? Jag klarande 8 år. Hur länge klarar du?
Publicerad 2012-04-25 22:45:15 i Svarta ögon,
Säger ett ord åter igen från sängen. Skönt att äntligen få ligga här med värmekudden på fötterna och bara vara. Har jobbat hela dagen lång, från 11.00 - 19.00. Lagom mör nu!
Usch, jag har varit så jävla trött dessa dagarna... Inte orkat ett jävla skit, somnat tidigt och vaknat sent och ändå varit så jävla trött! slarvat med träningen och maten som en idiot med! Inte rört på min äckliga kropp sedan i kördags och bara ätit skräp! Det blir man fan inte smal av! Äcklas av mig själv men ändå fortsätter jag att äta. För att det är "synd om mig" eller för sötsuget lockar! Jag tänker hela tiden " jag tar tag i det nästa vecka" blablabla och snart så väger jag 100 kg och fok skriker fetto efter mig! Ett vandrande hus! Jag får söka upp en sida med dieter! så blir det ta mig fan det ända till sommaren så att jag iallafall kan visa mig med kläder på, på stranden! vill ju inte döda någon med min äckliga kropp! Eller att folk ska behöva vara rädda att jag sätter mig på dom? Eller om jag skulle börja med att kräkas upp maten! NAJS! allas dröm lukta lik i munnen men fan vad man går ner.. Fetto eller liket? vad är bäst? or is the same skit?!
Don´t ask to night i hate every one
Publicerad 2012-04-23 22:46:03 i Allmänt,
Även idag blir det bara ett kvälls inlägg från sängen, men utan blött hår. Jag är nästan precis hem kommen från jobbet och så otroligt sliten och trött i kroppen. Den näst intill ömmar. Jag kan inte riktigt avgöra om det är vanlig träningsvärk efter helgens bravader eller förkylningsvärk. Vad det än är så är det inget vidare.
På jobbet har det iallafall gått bra, har inte varit så jätte mycket folk. Förutom 5 mintuer innan vi stänger för då kommer hela världen på att dom måste köpa både det ena och det andra. PepolePepole I just say! Det är både frustrerande och på något konstigt vis charmigt vilka tidsoptemister det finns. Vi har liksom öppet från 07.00 - 21.00 så någon gång under dagen förutom 5 mintuer innan vi stänger borde dom ju ha tid att handla. Nej! jag ska inte klaga utan era små och stora inköp hade inte jag haft mitt jobb så thank you, keep going!
Godnatt
Publicerad 2012-04-22 16:16:40 i Svarta ögon,
Det är sent och här ligger jag i min säng med genomblött hår och en massa tankar. Där av får jag inte någon ro att sova. Det är väldigt ensamt här, hela resten av huset har somnat för länge sedan. Varför är vissa människor såna grubblare? och varför föddes just jag med denna fruktansvärt frustrerande egenskap? När jag väl har börjat kan jag inte sluta, det tar upp all min tid och hela min hjärna.
Det brukar ofta vara någonting som utlöser det, något bra eller dåligt som har hänt tillexempel. Men på något mystiskt vänster lyckas jag allt vända det till något negativt i slutändan ändå. Jag kanske bara försöker hitta skäl till att ogilla mig själv? Jag vet inte. Ikväll lyder mina tankar såhär:
Jag förstår mig inte på hur vissa människor handlar och väljer sina ord när dom pratar? Det finns så många sätt att säga en sak på och det beror helt på hur man lägger fram det. Bemötandet du får tillbaka när du pratar med någon är helt beroende på hur du lägger fram det du vill prata om. Men ibland hjälper det inte hur bra man än lägger fram samtalet för responsen blir inte bra ändå. Det tror jag ofta beror på att dom tar fram en skyddsköld för att skydda sig själva eller att dom har bestämt sig innan för att vara otrevliga.
Jag hade detta problemet igår. But I take it from the beginning! Jag har ju sedan 2 1/2 år tillbaka en pojkvän som har ett X som han var tillsammans med för ca 3-4 år sedan (jag vet inte säkert). Och självklart är det ingenting konstigt med det. Men hon och jag har iallafall kommit lite på kant med varandra eller snarare hon med mig. Hon har från första början varit jätte otrevlig mot mig, lagt elaka kommentarer/pikar, pratat skit osv... Olyckligt nog så är hennes mamma precis likadan mot mig och det råkar vara så att min pojkväns föräldrar umgås väldigt mycket med hennes föräldrar. Så igår träffade jag henne på 20 årsfesten och hon var jätte ledsen så naturligt frågade jag hur det var med henne och då får jag bara till svar med otrevlig röst "jag vill inte prata om det och speciellt inte med dig". Så jag släcker min cigarett och börjar gå innåt, då säger hon "jag menade inget så men jag vill verkligen inte prata med dig". Jag svara "okej" tillbaka och fortsätter gå.
Festen fortsätter och stämningen är på topp ända tills vi är ett stort gäng som står i köket och hon kommer in. Jag tänkte då att jag skulle försöka prata med henne och iallafall rensa luften något. Så jag ber dom andra gå ut och börjar med att säga " du verkar vara en toppen tjej och jag är så trött på att vi har detta agget imellan oss hela tiden". Hon svarar "Jag skiter i det och jag skiter i dig". Jag får inte fram ett ljud innan hon tilllägger "Du behöver inte bli ledsen". Jag svarar henne genom att säga "Jag vill bara att det ska vara lungt mellan oss, så vi slipper denna dåliga stämningen". Hon svarar "Jag är inte sån som bryr mig om sånt, du och jag vi kommer aldrig bli vänner eller umgås. Jag vill inte ha dig i mitt liv".
Sedan så går hon och där står jag med skägget i brevlådan och bara glor rakt in i väggen. Jag känner tårarna är på vägen och dom kommer sakta men säkert. Nu i efterhand vet jag egentligen inte varför jag började gråta eller blev så ledsen? Jag tror mest att jag blev så otroligt chockad på hennes bemötande mit mig eftersom jag enbart försökte vara snäll mot henne.
Jag förstår väl också att man inte vill vara bästa vän med sitt X nya flickvän. Men man behöver inte bette sig som ett svin heller, speciellt inte eftersom jag inte har gjort henne någonting (förutom att jag är tillsammans med hennes X som gjorde slut för 3-4 år sedan). Vilket jag inte tycker är någon konkret anledning. Tänk om alla skulle göra så, ja då hade hela världen blivit galen!
Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta? Men jag har blockerat henne på facebook så jag slipper bli påmind om henne. För även fast vi inte är vänner där så såg jag ju ändå hennes uppdateringar som hon gjorde på våra gemensamma vänners sidor ibland. Så jag har en liten tankenöt att knäcka innan jag lär kunna somna.
Det värsta är att jag kan bli så arg på mig själv för att jag låter en människa som gör mig så mycket illa förstöra en hel natt för mig. Frustrerande!
Godnatt! "om livet ger dig citroner, gör då ett gott glas juice"
Publicerad 2012-04-20 08:36:52 i Allmänt,
Fy fasen jag fryser igäl! Det är så himla kallt här, jag förstår inte hur någon frivilligt kan ha det såhär! Jag lägger all skuld på min Pappa som har fått för sig att stänga av värmen p.g.a att det ska vara vår nu. Men det är det INTE! Regnet bara öser ner utanför fönstret, det blåser och är skit kallt rent ut sagt. Det är mer höst än vår! Men jag är inte bitter! Nej idag ska vi vara glada! Det är ju faktiskt fredag idag och i morgon är det fest!
Jag tror till och med att detta kommer bli en riktigt bra idag. Först 8 timmars jobb, hem till familjen för tonfisktacos och så får fredagkvällen avslutat med 1 timme på gymmet. Tänkte försöka hinna ner dit till klockan 20.00 så kan jag se MINUTEN på Svt 1 samtidigt. Två flugor i en smäll, lite nytta med nöje.
Nu ska jag slänga på min arbetsbyxorna och titta klart på Vakna men the voice!
Publicerad 2012-04-19 09:08:28 i Allmänt,
Kan det vara en förkylning påväg?
Usch! idag är jag verkligen inte på topp. Jag skulle egentligen starta dagen på gymmet, men istället sitter jag här i min morgonrock och tänkte ta en riktig långfrukost. Jag hoppas jag mår bättre senare framåt kvällen så jag kan träna efter jobbet istället. Måste ju röra på fläsket! åt lite för mycket mat igår så har lite dåligt samvete för det! Nu återgår jag till mitt varma te och kopp kaffe!
Publicerad 2012-04-18 13:23:05 i Allmänt,
Jag tror jag är en person som inte klara av att njuta av nuet, jag är en längtare. Jag längtar alltid till framtiden eller tillbaka till det förflutna. Oftast för det säkert blir bättre sedan eller var bättre då. Jag kan aldrig se det stora i det lilla och hitta guldkornen i vardagen. Och även fast jag är glad och allt flyter på, känns det ändå som att någonting saknas. Det känns som om jag inte passar in/ inte får plats, som om jag är ämnad för någonting större. Vissa dagar vill jag bara bort här ifrån men vågar inte ta steget.
Jag är ständigt avundsjuk på alla andra, för det känns som om alla har det bättre och lyckligare än jag. Jag vet att egentligen är det inte så, men det känns så. Jag vill på något sätt ha det jag inte har, vara det jag inte är. När jag var arbetslös/inte jobbade så mycket utan bara låg hemma blev jag jätte deprimerad för det och vill inget hellre än att ha ett jobb! Jag hade all tid i världen att umgås med mina vänner men jag kunde inte eftersom jag inte hade råd. För även fast folk säger att lycka inte finns i pengar så underlättar det att ha pengar för allting kostar pengar. Oavsett om det är mycket eller lite så är det ändå pengar och har man dåligt med det så räknas varje krona.
Men nu har jag ett jobb och har pengar men då känns det som om jag inte har tid att använda dom eftersom jag alltid jobbar. Det känns som jag jobbar när alla gör allting roligt och är ledig när alla andra jobbar eller är för trötta för att gör något. Och även fast jag umgås med mina vänner, känns det ändå efteråt som om det inte räcker till. Som om jag inte fått vara tillräckligt social. Ibland kan jag till och med komma hem från att ha umgås med mina vänner och känna "oh! vilket osocialt liv jag har" för att sedan komma på mig själv att jag precis umgåts med mina vänner. Detta gör mig väldigt deprimerad. Så jag vet inte riktigt hur jag ska pusla ihop mitt liv för att jag inte ska bli deprimerad. Allting verkar gör mig deprimerad utav olika anledninger.
Jag kanske blir deprimerad för jag känner mig så instängde eller för att jag är så förvirrad? För att jag känner att jag inte hör hemma här. Det har till och med funnits stunder när jag känt att jag velat avsluta detta livet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta tid för åtgärder för att få mig att finns ro. Jag kanske borde prata med någon som kan sätta ord på mina känslor? hjärnknycklare?
Jag som alltid varit emot det och tyckt att det är löjligt. Men det kanske är dags att ge det en chans? Dock är det så tabu belagt här i Sverige, eftersom många tänker att går du och pratar med en psykolog är du psykiskt sjuk. Men det behöver du ju inte vara, ibland är det bara skönt att prata av sig med någon som kan se på "problemet" med objektiva ögon och ge dig ett nytt perspektiv. Vilket inte någon i din närhet kan eftersom att dom troligtvis har blivit påverkade eller inte är ärliga utan säger på ett sätt bara för att göra personen med "problemet" nöjd. Eftersom det är lättast.
Och självklart är det bra att en person som är nere blir lite bättre till mods, men vad man glömmer är att det bara blir för stunden. Så är det iallafall för mig, om jag får höra vad jag vill höra så känns det såklart bättre. Men efter ett tag är jag lika nere igen. Det är som att det jag vill höra är luften i en ballong och jag ballongen och efter ett tag går luften ur och då är allting tillbaka på 0.
Jag beundrar verkligen starka människor!
Publicerad 2012-04-18 11:59:55 i Allmänt,
Jahopp! där var frukostsmoodien upp drucken. Den är så himla god att jag nästan slukar den i ett svep. Jag är så glad att jag äntligen hittat ett smoodie resept som både är gott och mättande. Förut gick det inte mer än 30 mintuer innan jag kände mig hungrig igen. Nej nu kallnar snart mitt morgon kaffe! seeyou!
Publicerad 2012-04-17 21:53:11 i Allmänt,
Nu har jag äntligen hamnat i min sängen efter en mycket händelserik och mysig dag. Jag har fått allting jag ville uträttat och jag hittade även världen bästa present till födelsedagsbarnet! Jag hoppas hon blir glad när hon öppnar den på lördag! Känns som den är som klippt och skuren för just henne. eller snarare dom eftersom det faktiskt blev två packet.
Oh! jag längtar verkligen efter lite fest i tillvaron nu! Det var länge sedan jag var på en riktigt lyckad och rolig fest. Har på sistonde nästan åkt hem från varje fest och känt "nja, ja det var väl helt okej!" och det har gjort att jag innan nästa fest nästan bestämt mig för att den inte kommer bli mer än okej. Men nu, nu är jag jätte taggad, det är en sån härlig känsla. Det känns som att det inte finns någonting som skulle kunna gå fel!
Dock på blev det inte något möte idag på AF! Jag jobbar tydligen för mycket för att få någon jobbgaranti för ungdommar, så det är bara att jobba vidare och vänta på att man får åldern inne för A-kassa. Vilket är 20 år om jag inte minns fel, så det är några månader kvar. Min hjälpsamma pappa har tyckt ut en massa information och blanketter om A-kassan så att jag kan bli "väl på läst" som han säger. Så jag får väl ta och beta mig igenom den högen så snart jag har tid eller snarare så fort jag känner att jag vill lägga tid på det. Men det var iallafall skönt att få en ny uppföljningsplan av AF så jag slipper gå på alla deras möten som jag tidigare fick kallelse till stup i ett.
Publicerad 2012-04-17 10:18:30 i Allmänt,
Godmorgon
Jag kom precis hem från ett pass på gymmet och sitter just nu i soffan och pustar ut. Jag har även gjort en god frukostsmoodie som jag snart ska njuta av. Det finns verkligen ingenting bättre än att starta dagen med ett svettigt träningspass. Jag försöker alltid träna så tidigt som möjligt på dagen annars blir det lätt att jag får annat att göra. Så därför ställer jag klockan tidigt när jag vet att jag har planer senare på dagen. Så som idag väntar det först ett möte runt ett, därefter möta upp Fanny för en liten fika och sedan har jag lite ärenden som jag måste uträtta i stan. Bland annat måste jag hitta en 20 årspresent tills på lördag till fina Frida. Jag har lite ideér redan nu men vi får se vad det blir. Nu ska jag återgå till min smoodie och sedan göra mig klar för dagen!
F
Publicerad 2012-04-16 18:27:22 i Allmänt,
